I helgen var vi på julmarknad på Vellingeblomman. Tänk vad vuxen man har blivit, går själv på julmarknad utan att för den delen motiveras av varken julklappar (för tidiga sådana) eller julgodis (för mycket av sådant). Andra klara vuxentecken är hur jag börjat lyssna på P1 när jag kör bil istället för någon musik-kanal eller hur jag njöt av att äta ungersk egenimporterad gåslever med fikonmarmelad, något ganska långt ifrån min i ungdom så kräsna kost av pasta med ketchup. Nåja, tillbaka till Vellingeblomman, vi köpte en massa saker som vi “behöver” såsom julstjärna, adventsljusstake och blommor. Man fick navigera den stora affären i snigelfart men det var mycket trevligt arrangerat. På vägen ut så såldes det korv, bröd och korv med bröd (vilken fantasi!). De sålde också kanelsnäckor som såg rasande goda ut, men jag skulle inte köpa någon för det behöver jag verkligen inte. Sån tur var min mamma med och hon köpte en sådan åt mig till Rékas stora förtret! Det var ju bara en enda liten kanelsnäcka! Den lilla kanelsnäckan kan säkert föda en mindre familj och jag har fortfarande inte ätit upp hela!
-
Archives
- November 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
-
Meta
Babel har försökt få mig att lyssna på P1, närmare bestämt Ring P1. Det roliga med det programmet ska tydligen vara att där får ju folk ringa in och snacka om vad som helst… live, vilket knäppgökarna som ringer in oftast är mer än väl medvetna om, ingen redigering här inte.
Vad gäller mat så har väl aldrig pasta rosso varit en rätt med många stjärnor, man var bara lat som tonåring så man pallade inte göra något annat. Fast the occational skräpmat åker fortfarande ner, inga kullinariska höjder men ibland är flott gott
.
Hm… Högtid för en förklaring från min sida. Utifrån flera av Magnus blogginlägg kan den uppmärksamma läsaren få det intrycket att jag (Réka) är sträng, hård, argsint, styvmoderlig m.m., speciellt när det kommer till Magnus kosthållning.
Nu vill jag för en gång för alla förklara att det är MAGNUS SAMVETE som talar och inte jag (!) i dessa sammanhang… det är dock en annan sak att den ifrågavarande “lilla” kanelsnäckan som blogginlägget handlar om hade en diameter på minst 20 cm…så inte undra på att jag snällt antydde att den kunde föda en mindre familj…
…och till storyn hör att anledningen till att kanelsnäckan fortfarande inte ätits upp helt är att leftovers brukar inte vara populära hos blogginnehavaren om de är mer än en dag för gamla…:)
Annars tycker jag att det var mysigt med lite julpynt-shoppande i söndags. Dessutom är det alltid trevligt att träffa Kerstin, Magnus underbara mamma, min svärmor… hon är den underbaraste människan jag någonsin mött (!!!)…jag tror det enda anmärkningen (liten sådan
) som man skulle kunna ta upp när det gäller henne att under hennes uppfostran har Magnus lärt sig ett ansiktsuttryck som gör att man bara kan inte säga ”nej” till honom… oavsett om det kommer till önskemål om nya ”leksaker”, fika eller dylikt.