För lätt att bli rik!?

Jag brukar hålla mig på en armslängds avstånd från politiska uttalande, särskilt i min blogg… men att det skulle vara för lätt att bli rik!? Vad sjutton jämför de med? Som egen företagare känner jag mig förudmjukad av ett sådant uttalande.

Om det är för lätt att bli rik, varför finns det så många arbetslösa och fattiga? Är de för dumma för att bli rika som alla andra?

Mindre företag som drivs av företagsamhet, utveckling och frihet måste vara grundläggande för ett samhälles överlevnad. Vad hade Sverige varit utan Ingvar Kamprads lilla möbelfirman från Älmtaryd i Agunnaryd eller det lilla spinoff-projektet från SKF som kalades Volvo ÖV 4.

Ett välmående mindre företag som mitt eget genererar i stort sett 1:1 pengar för mig och till samhället. För varje krona jag drar in går ungefär hälften till någon form av skatt (MOMS, bolagsskatt, arbetsgivaravgift, kommunalskatt). Detta är absolut inget som gör mig bitter, tvärtom är jag socialliberal och tycker att det är bra om min verksamhet även gynnar samhället som helhet. Om ett företag senare växer sig stort så skapar det arbetstillfälle även för de personer som inte är lika drivna (till arbete) av sig själva.

Det är inte lätt att bli rik, inte utan väldigt mycket arbete och drivkraft. Om pengar och girighet vore enda drivkraften, som Lars Ohly med sin kommunistiska bakgrund förmätet antar, då hade jag slutat för länge sedan. Jag hade blivit rikare på att ta en anställning och stämpla in timmar för något storföretag istället. Det ironiska med detta är att då hade jag besannat Lars Ohlys fruktan och gjort någon rik knös till affärsman ännu rikare (och någon fattig sate till kund ännu fattigare?).

Kära svenskar, vi har närt en kommunist vid vår barm.