Så var det dags att börja simma igen! Jag har ioförsig redan simmat en gång under tiden vi var i Budapest (och då räknar jag inte termalbadet) men nu var det dags att försöka komma igång att simma regelbundet hemma igen (notera ordet: försöka).
Jag har inte varit på Aq-va-kul sedan de stängde för att taket höll på att rasa in, eller sedan de hittade legionella i duschrummen, men kylan och avsaknaden av bil gjorde att jag valde det framför som brukligt Kockum Fritid ute i hamnen.
Då jag för närvarande är en hobbypensionär och kan gå på vilka tider jag vill för närvarande så passade det ju perfekt att de hade billigare inträde innan klockan tolv. Man anade dock oråd när där nästan inte var någon alls på badet, eller i det stora ombytningsrummet. Efter ombytet lotsades man i långa underjordiska gångar till vad som skulle vara den enda öppna bassängen, femtiometersbassängen. Väl framme fick jag dock en positiv överrasking, på de åtta femtiometersbanorna simmade sex personer! Man kunde alltså ta en hel bana för sig själv! Detta var något annat än de trefiliga tjugofemmetersbanor man trängdes i på Kockum Fritid! Risk för att taket ska trilla in och legionella har väl avskräckt.
Min lathet får styra, det blir nog Aq-va-kul i fortsättningen också, de har trots allt fler fördelar än nackdelar. Gällande risken att taket faller ner så får jag väl bara citera Austin Powers: ”I also like to live dangerously!”