Som ett litet skolbarn sitter jag och väntar på att det ska bli min födelsedag. Réka undrade om jag inte borde sluta längta efter födelsedagen med samma entusiasm som ett litet barn. Borde jag inte ha en såndär 30-årskris eller nåt? Förverkliga sig själv, mäta ut hur långt man kommit mot sina mål, förbättra det som kan förbättras och så vidare. Jag har inget sådant! Visst är där väl en och annan sak kvar på min ”att göra”-lista men jag känner ingen brådska. Med tanke på att jag precis bockat av att åka jorden runt för att träffa en serietecknare så vittnar väl även min ”att göra”-lista om mitt barnasinne finns kvar!
Hur som helst, nio dagar kvar!!!